Det finns fortfarande
en liten flicka
långt inom mig
som inte kan förstå
vad du ser

som inte kan se
det du ser

jo då...
hon på utsidan
föll som en fura 

men än så länge
är inte flickan övertygad

det är henne 
du måste charma

hon är inte
lika trygg
lika lugnad
lika berusad
som jag

hon stirrar fortfarande
med stora ögon
oroligt och väntande..

      Jag är inte perfekt är du?

Porslinsdockan satt på en hylla, så vacker och så skör.

En spricka löpte från hennes kind till hennes ögonhåla.

Hon såg på de andra leksakerna som lekte kravlöst och ibland våldsamt.

Själv satt hon där, kunde knappt se.

Än mindre gå, med sina stela porslinsben.

Hon hade vackra kolsvarta korkskruvar, röda läppar, rosa kinder.

En tår samlas i det trasiga ögat, rinner ner i sprickan ner på golvet.

I luften stelnar den till porslin, spricker när den möter golvet.

Leksakerna stannar till, ser upp på den vackra dockan.

En trasdocka ropar: Du som är så vacker ska inte vara ledsen!

Porslinsdockan viskar för sig själv: Att vara vacker gör en inte glad.