Har en väldigt dålig dag idag känner jag.. Hatar en massa på hopp om saker folk inte ens vet nånting om! Jag kanske inte är världens bästa mamma, jag har deppression så jag orkar knappt kliva upp ur sängen ibland och ta hand om barnen.. Men jag tar mej i kragen och tänker vilka underbara barn jag har. Dem tittar på mej med ett leende som kan få isen att smälta.. Jag känner ett hopp när jag ser mina barn, jag gör så gott jag kan med mina barn. Jag ser till att Gustav får leka och mysa och att Hailey får den uppmärksamhet hon vill ha.. Jag ser hellre till att mina barn har de så bra som möjligt.. Ska jag behöva vara utan mat för att mina barn ska få mat så då får jag göra så, jag gör allt för mina älskade barn!..

Visst jag mår inte bra , jag får höra från alla möjliga håll att jag är på väg att få (ano) vilket inte är sant. Utan istället för att gå runt och snacka en massa skit om mej så fråga mej vad det är som tynger mej och gör så att jag bara går ner i vikt och drar mej undan från alla.. Det är just bara för att folk inte frågar vad som är fel.. Jag har en person som jag kan berätta allt för hur jag egentligen mår med depressionen och allt.. Men det är ju så sedan jag fått barn så har alla mina vänner bara *pooff* borta lika dant nu när jag fick Hailey så sa det *kaaboom* så va alla borta! Det är inget jag kallar vänskap, utan ni som verkligen vill vara ett stöd för mej och hjälpa mej med min vikt så varsågod men snälla sluta snacka om sånt som ni inte vet nånting om! Utan fråga ist så får ni dem rätta svaren på engång.. Kan skriva lite kort

*Jag känner mej orklös varjedag, ingen aptit känner ångest när jag ätit nåt för jag har fått höra för länge nu att jag är tjock och fet och inte duger.. Ingen kan acceptera mej för den jag är, utan varför ska man vara som alla andra? Jag är mej själv men ingen kan acceptera den jag är. Mina vänner såg inte ens varningstecknen när det började gå ut för vart va mina vänner då ? Och finnas där som ett stöd och stoppa detta innan de gick så här långt? Det är jobbigt att vara jag , jag gråter för minsta lilla .. Jag börjar grina för att tändaren inte vill funka när jag ska tända en cigg, när någon frågar mej hur är det malin jag kan inte hålla mej från att gråta de tar emot men jag visar att jag är stark för jag är en tjurskalle! Jag ska klara detta, jag har mina barn som stödjer mej och ger mej glädje varje dag dem är mitt lyckorus.. Min karl Andreas han har fort inte förstått hur jag mår. Han kan inte sätta sej in i min situation och vara stöd för han kan inte förstå hur jag mår så därför söker jag inte stöd från han. Då jag inte får de stöd jag vill ha.. Jag skriker inombords men ur min mun kommer de bara luft, jag tar på mej smink för att dölja att jag gråtit.. Tar fram mitt falska leende och går ut. Men som tur är s¨å har jag en vän som finns där och är ett stöd för mej och lyssnar på mitt babbel , med henne kan jag släppa allt och visa mina känslor så jag är glad att jag har dej då alla andra sviker ..

Nej nu ska jag gå och ta mej en dusch innan barnen vaknar då båda två ha tagit sej en liten powernap :)

Underbar låt!

http://www.youtube.com/watch?v=xuzZBDh8U5w&playnext=1&list=PL86823CF52C8ED68B

Hejpa!